Jenny Alversjö älskar sitt jobb som programledare för Nyhetsmorgon – trots att väckarklockan ringer kl 03.00: ”Det är ju bara att gå upp! Och vilken hemsk spegelbild som än möter mig så vet jag att det fixar sig”!
Att lyssna på sitt inre har alltid varit viktigt för programledaren Jenny Alversjö. Ända sedan hon var liten har hon haft ett behov av att stanna upp och reflektera över varför hon känner som hon gör.
– Nästan lite meditativt utan att jag förstod det då. Jag var nog lite annorlunda som barn, säger Jenny eftertänksamt till Svensk Dam.
Jenny har kommit till en punkt i livet där småbarnsåren obönhörligen är förbi; barnen Olivia, 18, och Leo, 15, behöver henne inte på samma sätt som när de var små.
Jenny omfamnar därför varje stund barnen väljer att umgås med henne, hon försöker då att sätta andra saker åt sidan och vara i nuet.
”Barnen är till låns”
Samtidigt känner Jenny att hon är väl förberedd på den här fasen i livet, som för många annars kan bli en liten kris:
– Jag har alltid i mitt föräldraskap varit väldigt medveten om att barnen är till låns. Om jag och barnens pappa har gjort vårt jobb så fostrar man ju dem till att bli just självständiga och självsäkra individer.
– Det innebär en långsam utfasning. Ända sedan barnen var små har jag försökt lära dem att ta egna beslut och eftersom jag alltid har jobbat för det kan jag ju inte komma nu och säga att de bara ska vara med mig. Jag är jättestolt över vilka de har blivit och är idag, säger Jenny.
”Det är en fin klump i hjärtat”
Att barnen klarar sig mer själva öppnar också upp för mer tid att se till sina egna behov, och Jenny känner att hon vant sig vid känslan av att vara “mindre mamma och mer Jenny”.
– Det kan absolut kännas som en klump i hjärtat men det är också en fin klump. Det handlar ju om kärlek.
Känner sig som en bra förälder
När hon ser på sitt föräldraskap är hon stolt över att ha kunnat ge sina barn den där ”inre kompassen” hon själv fick från sina föräldrar. Den har varit henne till stor nytta, och Jenny säger att hon alltid varit duktig på att lyssna till sig själv.
– Ända sedan jag var liten har jag nog haft ett behov av att stanna upp och fråga mig ”varför känner jag så här?”. Sedan finns det ju gånger när man inte kan göra någonting åt saken, och då är det ju som det är.
– Men jag vill åtminstone försöka förstå varför jag känner på ett visst sätt, det har jag alltid haft ett jättestort behov av och jag tror det är viktigt. Lite självterapeutiskt…
Var skulle du säga att du är i livet idag?
– Jag försöker att inte se livet linjärt. Skulle man göra det skulle jag väl säga att jag står mitt i livet. Men jag ser det som olika delar, olika tårtbitar, och det gäller att leva delarna fullt ut.
– Jag försöker vara sann mot mig själv, det är det viktigaste. Vad det innebär i verkliga livet är lite olika från dag till dag och vecka till vecka. Men det handlar om vem man vill vara och hur.
Jenny fann ny trygghet efter skilsmässan
För några år sedan skilde sig Jenny och hon tycker att hon har hittat sin nya plats i livet efter skilsmässan:
– Det är svårt, och jag har respekt för att alla väljer sin väg. Även där måste man vara sann mot sig själv och försöka gå den väg man känner att man behöver göra. Livet är alldeles för kort för att man inte ska göra det. Leva år efter år och känna att det inte känns bra, det är ingen bra väg!
”Känns som en gåva”
Att förstå sig själv är en nödvändighet för att kunna förstå andra, anser Jenny, och i sitt jobb som programledare för Nyhetsmorgon på Tv4 får hon utlopp för sitt stora intresse för människor och psykologi:
– Jag tycker om människor. Att lyssna och försöka förstå. Jag älskar det jag jobbar med och känner att jag har en otrolig förmån som får göra just det jag gör.
– Just nu är det väldigt många som väljer att titta på Nyhetsmorgon och det känns som en gåva att vi får väcka Sverige och spendera morgnarna med alla tittare. Programmet har aldrig varit så starkt som det är nu, och det är kul att få vara en del av den familjen.
Gör Nyhetsmorgon på TV4
Varannan vecka sänder hon torsdagar och fredagar och varannan vecka lördagar. De dagar hon syns i rutan innebär väldigt tidiga mornar, men Jenny ser det inte som en stor sak att börja jobba när de flesta av oss andra ligger och sover.
– Jag har gjort det så himla länge nu. Det är bara att gå upp! Och jag tror att vi alla känner samma sak; när man väl kommer in på jobbet är det så roligt. Alla är glada, vi är fokuserade.
– Mitt jobb är inte förknippat med trötthet, som många kanske tror. Och jag behöver ju inte tänka på någonting när det gäller kläder, hår och makeup. Det har vi proffs till. Vilken hemsk spegelbild som än möter mig när jag går upp mitt i natten så vet jag att det löser sig, haha!
